Dokumentären om att “misslyckas”
För er som inte vet började hela min resa här på Café med en utmaning. En utmaning som skulle ta mig hela vägen från gymmets trygga vrår bland mysigt tunga hantlar, magnesiumvita händer och skrikiga marklyft till det Italienska berget Matterhorns topp.
Jag skulle bokstavligt talat omforma min kropp från något som personifierade styrka till kondition. En värld som, för mig, tidigare varit lika distanserad och frånvarande som mitt haltande pensionssparande.
I samband med uppstarten inleddes skapandet av en dokumentärfilm kring resan, filmens primära syfte var att understryka och blotta svårigheterna i att bryta invanda mönster, beteenden och trygghetszoner. Allt med mig i skottgluggen som levande exempel över hur dåliga vi är på att utsätta oss för de saker vi är svaga inom.
Jag vet, läskigt.
Men min resa blev inte alls som planerad.
Knäet gick sönder i bitar, konditionsträningen byttes ut mot sjukgymnastik och drömmen om Matterhorn förvandlades till slut mot en högst verklig och vitmålad operationssal på Södersjukhuset i Stockholm. Hashtag, fail.
För en tid sedan beslutade dock svenska filminstitutet att dokumentären kommer leva vidare, men självklart med viss korrigering från dess tidigare nämnda syfte.
För vad händer egentligen då vi spänner bågen så hårt att vi tillslut tappar greppet? Lägger vi oss ned med rätten att själva titulera oss som ”förlorare” – eller reser vi oss sakta och växer till mentalt starkare individer?
Visst, jag kanske aldrig kommer lyckas springa 1,6 mil, 3600 meter ovan havet, efter min avslutade rehabilitering. Men jag anser ändå att jag blivit rikare som tränare, partner, farsa och vän tack vare den perspektivskorrigering som skapats.
Jag har också blivit också övertygad om att igenkänningsfaktorn för många andra händelser likt denna är enorm. Det kanske handlar om att du inte fick jobbet du sökte, tjejen du drömde om, eller guldmedaljen du tränade för. I slutändan spelar det ingen roll. Svårigheter skapas för att övervinnas.
Det här inlägget är alltså inte journalistiskt skrivet för att du som läsare ska lära dig någon ny magövning, se de senaste träningstrenderna eller våga testa CrossFit. Det handlar om att du ska slänga dig ut och omfamna nya saker trots att det kan gå snett - för på sista raden kan ett ”misslyckande” generera större lärdomar än vad den primära tanken hade bidragit med.
Så fortsätt vara modiga och hungriga på livet där ute, mer information om när dokumentären släpps (nästa år) kommer givetvis gå att hitta här.
Fram tills nästa gång, kör hårt och träna med ett leende!
Bästa brottarkramar, coach t
