Okej. Precis som med allt annat här i livet bygger positiva förändringar på bra förutsättningar. När det kommer till min träning är jag motsatsen till ”bra förutsättningar” för löpning. Hur gör man då?
Precis på samma sätt som vi idag tar hjälp av verkstäder för att besiktiga våra bilar bör vi ta hjälp av kompetenta människor gällande våra kroppar. Idag gjorde jag en sådan ”besiktning” av min framtida löparkropp – summa summarum var fler tvåor än min Passat från -99 någonsin har samlat på sig.
Världens coolaste Juan på Bosön utsatte min kropp för kroppssammansättningstester, biomekanisk analysering över min fotnedsättning samt laktat- och maxtest gällande syreupptagningsförmågan. Grekiska för många, jag vet. Men kort och koncist kom vi fram till att jag varken är byggd eller tränad för distanslöpning. Grattis Thomas!
Här ser ni hur jag ser ut resultatform – och för er som inte kan det här språket (inkl. undertecknad) betyder det i princip att jag behöver förbättra allt som ens kommer i närheten av konditionsträning.
Trots tunga vikter och högintensiva periodiseringar i min tidigare träning bränner bröstkorgen värre än en majbrasa då jag springer. Benen känns som att de just genomlidit centrifugprogrammet i en tvättmaskin och huvudet längtar bort. DET är löpträning för mig just nu.
Enligt Juan har jag börjat för hårt, tydligen gör de flesta av oss det.
Vi går in i ett gym och börjar lyfta, eller som i mitt fall – snörar på oss skorna och tror att vi kan springa. Något som i förlängningen resulterar i en björntjänst innehållande överansträngningar och felbelastningar.
Därför ska jag denna vecka gå längre promenader. GÅ. Jag ska dra på mig mina nya, snabba löparkläder och PRO-promenera 60-180 minuter för att lära min kropp att hantera pulsslagen.
En enorm utmaning för den mentala viljan som skriker ”spring”.
Så hej ljudböcker och det gamla ordspråket ”man måste krypa före man kan gå” – nu är jag här!
Vi ses i spåret…jag är han, snubben som långsamt går längst sidan. Heja vettja!