Träningspasset gud glömde

Ända sedan Arnolds glansdagar har gymnördar och träningskonnässörer pitchat teser och teorier kring vilken träningsrutin som är ”värst”. En slags uråldrig och testosteronmättad alfamätning som sträcker sig långt bortom hälsofrämjande friskispass, för att istället tilltala kamikaze-atleter (tillika idioter) som undertecknad.

För var det inte så han sa, den där Mazlow?
Pyramidens botten, våra grundläggande behov, utgörs av mat, kläder, tak över huvudet och plågsamt höga mjölksyrenivåer.

Så, vilket pass är egentligen värst?
Självklart är frågeställning ytterst individuell och mångbottnad då våra fysiska- och psykiska förutsättningar är högst varierande. Men en sak är säker, skitpasset jag genomled under gårdagen förtjänar en upphissad lagtröja i taket och fastgjuten pallplats.

Vi backar bandet.
Under helgens slentriangooglande på diverse CrossFit-forum (läs: träningsvärldens motsvarighet till högoktanig porrsurfing) trillade jag över någonting som verkade bortom idiotiskt.
En text min kropp numera hatar huvudet för att ha skummat igenom.
Här var pitchen lika förminskande enkel som satanistiskt genial då utövaren, så snabbt som möjligt, skulle utföra en burpee och ett jämfotahopp framåt – i en obruten kilometer...

Tidigt, alltså lite för tidigt, i passet förstod jag att det hela skulle jämföras med ett helvetiskt schackparti. Ett spel där tornen ersatts med mjölksyra och drottningen nu gestaltades av enorma mängder hjärnspöken som försökte övertala viljan att åka hem. Men vi åkte inte hem, åtminstone inte före det sista tafatta jämfoteskuttet korsade 400 metersbanans vitmålade linje.

46 ödesmättade minuter senare var kilometern avklarad, benen gelé och jag närmast olycklig. Men det gick.
(Se nedan för närmare inblick kring mina tankar/upplevelser under passets gång)

Exakt ”vad” det här fysiska mischmaschet var bra har jag ännu inte listat ut.
Så, jag gjorde som jag alltid gör. Nämligen utsatte människorna i min absoluta närhet för samma sak.

Först ut i ledet stod Sveriges motsvarighet till Daniel Craig - Per Henrik Schyffert.
Efter en insats som saknar motstycke, lite för många inhalationer Bricanyl och tjogvis av kreativa sammanslagningar mellan svordomar och könsord korsade han mållinjen.
Nu med ett liv beståendes av 70 förlorade minuter. Snyggt!

Så, är det här något en bör testa?
Både ja och nej.

Det finns ändlöst många bättre lämpade och mer "effektiva" träningsupplägg. Saker vi borde prioritera om fysisk aktivitet utgör en återkommande pusselbit i våra liv.
Men om - OM - du är sugen på att utmana såväl kropp som psyke, testa.
Du kommer garanterat ångra dig...