CrossFit – sekten som är vi

”En hemmabryggd psykoanalys kring låtsasspråket, fist bumpsen och rädslan för att träna med kläderna på”.

Trots att CrossFit [Krå:ssFi:tt] må kännas aningen haltande hösten 2019 är det hög tid att någon gräver bland Freudreferenserna för ökad klarhet. Inte minst med tanke på att motionsformens egna motsvarighet till Dreamhack – CrossFit Open – väntar runt hörnet.

Men stopp, stopp. Inte så bråttom.
Innan vi djupdyker i den endorfinstinna motsvarigheten till LAN-party, Joltpant och nedsläckta Elmialysrör behöver en sak klargöras. En viktig sak.
Vilka är vi? Och v*d fan håller vi på med – egentligen?

”Precis som Tove Janssons hattifnattar är vi ofarliga och opererar i grupp”

Människorna
Självklart rymmer CrossFit, precis som alla religioner, sekter och rövarhistorier, mängder med lager och nyanser. Här återfinns alltifrån älskvärda civilister som definierar ”funktionell styrka” utifrån hur många långhylsor Karhu de kan enhandsöppna – till elitgardet som skyr raffinerat socker värre än pesten och anser att Nike Romaleos är livets finaste morgongåva.
Men oavsett nivå är en sak säker, precis som Tove Janssons hattifnattar är vi ofarliga och opererar i grupp.

Det är kanske ingen högoddsare att vi 80-talister, som växte upp med Skeletor-gubbar i skolväskan och McGyverfrisyrer i tv-rutan, skulle falla pladask för ett 100% amerikaniserat träningskoncept. Nej, en motionsform där vi uppmanas att ”Maverick och Goose high five:a” varandra var oundvikligt.
Men skit i oss.

I samma lokal, ja till och med under samma träningspass, ryms nämligen även representanter från världens alla normala människogrupper.
På ena sidan flänger tonåringarna som vill forma Marvel-kroppen, på andra seniorerna som önskar leva längre, och i mitten – föräldrarna som desperat utkämpar kriget mot småbarnströttheten med fysisk aktivitet, istället för en näve Concerta.

Trillar polletten ned?
Sanningen är alltså att det inte spelar någon roll om resten av träningsbubblan fnissar åt våra ocd:iga foam-roll-rutiner, epileptiska pull ups och neurotiska modemisstag.
Vi fattar grejen. Vi bjuder på det.

”Ska vi mötas på boxen för ett skönt emom-upplägg med ctb, du’s och ghd?
Vi kan avsluta med Fran. RX – Boo-Ya!”

Språket
Precis som Gessle skrålade ”min tjej och jag har ett eget språk” besitter även CrossFit-universumet ändlöst många språkförbistringar. Här fungerar lingot likt ett verbalt lackmustest, ett mätvärde som kartlägger exakt hur hjärntvättad du hunnit bli.
Så, för att slippa skämshatten under kommande fem veckorna följer nedan ett axplock av orden du bör bemästra.

AMRAP – ”As many rounds as possible”
En 20 min AMRAP innebär att du under angiven tid skall utföra så många varv (alt. repetitioner) av de presenterade övningarna som möjligt.
Med andra ord – ett av de värsta träningsuppläggen du kan möta i gymmöblerade utrymmen.

EMOM – ”Every minute on the minute”
Ovanstående innebär att ett, eller flera, moment ska äga rum varje hel minut.
Då 60 brinnande sekunder passerat är det dags att börja om, oavsett om du hann färdigt förgående varv eller ej. Ett upplägg som både får dig bekänna- och tappa färg om övningarna är tillräckligt grisiga (något de 99% av gångerna dessvärre är).

Box – Superenkelt, här syftar vi på själva CrossFitgymmet. Moderskeppet. Kattlagrottan.
En plats där maskiner och punktmarkerande träningsredskap lyser med sin frånvaro, för att istället ersättas med fria vikter, ringar, kettlebells och annan skitutrustning som för alltid kommer upplevas som fruktansvärd.

Scaled – Den skalade varianten
Vissa övningar är svårare än andra, då kan ”skalade” varianter vara direkt nödvändiga.
Att skala en övning innebär alltså att momentet förenklas, detta genom tex. lättare vikter eller anpassade utföranden. Med andra ord – din livboj i stormen.

Kipp – ”Fake it til’ you make it”
Att ”kippa” rörelser är motpolen till att utföra dem strikt.
Rockärmsesset används för att vinna tid alt. spara kraft, och ses oftast inom tekniskt krävande moment som Pull ups, Muscle ups och Handstand pushups.
Fusk menar vissa – direkt livsviktigt hävdar andra.

OLY – Den korrekta förkortningen för olympiska lyft.
Hit hör förföriska moment som ryck, frivändning och stöt. Alltså övningar du, oavsett rådande styrkekapacitet, förmodligen alltid kommer skatta dig själv som totalt talangbefriad inom.
Upplyftande, jag vet.

”Inbitna CrossFit:ers är Jehovas vittnen med magmuskler, Bhagwanrörelsen på assualt bikes och Jonestown-invånare som dricker kollektiva proteindrinkar”

CrossFit Open 2019
Men just ja, CrossFit Open. Nu väntar vår ”årsstämma” runt hörnet, en högtid där vi mäter våra färdigheter via fem standardiserade (tillika hemliga) träningspass. Ett varje vecka.

Tack vare detta kommer – mellan 10:e oktober och 11:e november – träningsvärldens magnesiumkonsumtion mångdubblas och fem veckor raderas från alla oafillierade gymmänniskor som vägrar burpees och bandanas. Allt för att vår sekt skall tillåtas drömma sig bort till låtsasvärlden där någon utanför bubblan faktiskt bryr sig om vad vi pysslar med.
För ja, sanningen är – bortsett diverse folkmord, långdragna domedagsprofetior och snedtrippiga rymdhistorier – att vi är precis som vilken sekt som helst. Alltså på riktigt.

Inbitna CrossFit:ers är Jehovas vittnen med magmuskler, Bhagwanrörelsen på assualt bikes och Jonestown-invånare som dricker kollektiva proteindrinkar.
Vi pratar likadant, scannar varandras sociala koder och är alldeles för elitistiska kring våra prestationer. Detta samtidigt som vi tillber vår överstepräst Matt Fraser via dagligt streamade YouTube-klipp.

Så, ”träningsvärlden” – vik hädan, alla som inte vill leka med oss kommer hata nästkommande fem veckor.
Nu kör vi!