Annons

Thomas Skoglund
Personlige tränaren Thomas Skoglund skriver om övningar och träning för Café.

Annons
 

Krönika: Elitism är ett måste inom träning

I skrivande stund balanseras atleter i världsklass under dem pågående Olympiska spelen samtidigt som som nätet fylls med spaltmetrar av texter där vi alltid ska sträva efter balans, träningsglädje och såväl inre som yttre harmoni. Av den anledningen ska jag, likt en aning för kaxig boxare, sticka ut hakan och röra om i den mediala grytan med en krönika gällande att du behöver träna hårdare.

Annons

 

Elitism är en tro på, eller ett förhållningssätt till, en elit.”

Precis som rubrikens citat, tillika innebörden av ordet elitism, kräver alla sorters träning progression och utveckling. Ibland till den grad att det, just där och då, eliminerar allt vad träningsglädje och harmoni heter. Jämför detta med dina studieår. Förmodligen hatade du timmarna beståendes av tentaplugg – men timmarna tog dig läromässigt från punkt A till punkt B. Träning är inget undantag. Visst, du skall skratta, göra det till en social plattform och ibland även hoppa över ett pass eller två om livets yttre faktorer gör träningspassen omöjliga för dig. Men den växande visionen om att träning alltid ska bestå av lustfyllda stunder på små rosa moln är inget annat än en myt. Träning måste ibland göra ont.

Träning måste ibland tillåtas göra ont

Träning måste ibland tillåtas göra ont

 

Skillnaden mellan motionär och elit

Under mina år som tränare har jag givits ynnesten att arbeta med motionärer tillika landslag och världsmästare. Och här följer krönikans nyhetsvärde – det finns ingen skillnad mellan dessa två grupperingar.
När det kommer till träning handlar allt om dedikation och målmedvetenhet. Oavsett om du vill slå personligt viktrekord i dina overhead squats eller gå in och ge järnet på ett Zumbapass.
Du måste offra något för att vinna något. Det kan vara tid, pengar till gymkort eller sönderrivna handflator efter mängder av chins. Träning kostar…
För att själva träningsformen, oavsett dess karaktär, ska utveckla dig till en bättre styrkelyftare, dansare eller discogymmare behöver kroppen mer, fler och svårare utmaningar. Det är träningslivets hårda sanning.
Så, oavsett om du vill bli en mer taktsäker person som succesivt vågar flytta dig från gruppträningssalens trygga ”längst-bak-i-hörnet-position” till att stolt stå längst fram och vifta på höfterna eller knäböja 150 kg med en skivstång på raka armar ovanför huvudet är din personliga elitism huvudingrediensen.

 

Balans

Innebär det här att den tränande skribenten ber mig som läsare att strunta i dagislämningar, utföra ett sämre jobb på min arbetsplats och minimera vinkvällarna med sambon? Till viss del ja. Men före du slutar läsa, låt mig förklara.
Precis som tidigare nämnt kostar resultat – valutakurserna kan variera, men resultaten kommer aldrig gratis.
Du som läser detta är troligtvis inte världsmästare inom någon träningsform eller sport – du besitter förmodligen inte ens intresset av att nå en sådan titel. Du vill röra på dig, ha en frisk kropp och dessutom kamma hem några skratt längst vägen. Allt detta är möjligt att uppnå, men skärskåda din egen vardag. Vad väger upp den andra skålen av vågen? Skålen som skall ge dig resultaten du så åtråvärt vill uppnå.
Jag menar att majoriteten av budskapen vi medialt bombarderas med inom sociala medier idag bygger på luftslott. Luftslott i linje med att vi antingen ser Ako Rahim rycka upp tonvis av kilon som att det vore en självklarhet, eller att vi ser carpe diem- inspirerade citat likt ”train for a lifelong health”. Inget av dessa ovanstående exempel är felaktiga, men helhetsbilden skapar en felaktig vinkel för vad som krävs för att resultatmässigt nå från punkt A till punkt B. Rahim strävar också efter en livslång hälsa, detta till trots torterar han sin kropp med dubbla pass och ansträningsnivåer där kroppens alla muskelfibrer ber på sina bara knän för att han ska sluta pressa gränserna.
Och med risk för att låta repetitiv, detsamma gäller dig som brinner för yoga, pilates eller lugnare träningsformer. Dina insatser speglas dina resultat.
Så ja, självklart finns en rät linje mellan dina fysiska resultat och antalet vinkvällar du spenderar med din sambo eller överdrivet långa kaffe latte-stunder delade med vänner. Detta då den perfekta balansen kanske, bara kanske, hade kunnat uppnås om du planerade mer strategiskt och lade mer fokus på träningsformen du vill utvecklas inom.

 

Men jag tränar bara för må bra

Studier gjorda på ett av Cambridge största universitet 2013 visade att en av de faktorerna som får oss människor att må som allra bäst är en starkare nivå av självkänsla. Då du lyft vikter, cyklar, bodypumpar eller joggar runt kvarteret ökar dina nivåer av de hormonella ämnena endorfin och dopamin i hjärnan. Båda ämnena är basala hormoner som får oss att känna och uppleva lycka och ökad belåtenhet. Något som indirekt speglas i självkänslan vi bär.
Om du tränar en gång i veckan men ändå inte ser några resultat på vågen, känner dig starkare eller märker att midjemåttet minskar. Då gör du helt enkelt något fel. Vad felet består av är omöjligt att veta bakom en dators tangentbord då det kan bygga på flera faktorer – likt kost, vardagsmotion, träningsintensitet, sömn och träningsform. Men det är en stark och högljudd signal som påvisar att du behöver jobba hårdare för att nå längre.
Genom att nå längre, kommer också bättre resultat vilket resulterar i större hormonella belöningssignaler och ett bättre välmående. Vi behöver alltså sluta gömma oss bakom ”bara må bra”-orden och lägga i en växel till.

text2

 

Tränar jag för lätt?

Med största sannolikhet – ja. Det här innebär inte att du ska tvinga dig själv till dubbla pass på daglig basis, träna tills du kräks eller utföra moment du knappt kan uttala. Det handlar om att du, för att växa som person, ska våga kliva utanför dina befintliga komfortzoner och växla upp dina insatser för att nå nya fysiska resultat. Jag är fullt medveten om att vissa övningar är så jobbiga och tråkiga att blotta tanken av dem får dig att vilja stanna hemma och aldrig återvända till träningslokalen. Men det är just dessa små steg som slipar ner trösklarna och ger dig progressionen som krävs för att resultaten ska blomstra.
”Jag är ensamstående tvåbarnsmamma som jobbar heltid, det finns inte tid för mig att träna!”. Detta är bara ett av alla exempel som hörs från höger och vänster, och som förälder själv kan jag skriva under och förstå såväl tidsbristen som tröttheten. Men elitism är något individuellt som bara du kan skapa. Gör en armhävning efter att du nattat dina barn, nästa gång – oavsett om det är en dag, vecka eller månad senare, utför två armhävningar. Det kan vara måttstocken för ditt nuvarande livspussels elitism. Men gå aldrig bakåt och ge aldrig upp. Sluta sträva efter att vara en medioker version av dig själv som tränar ”då och då” och förvandla dig och din kropp till en lyckligare maskin som gång på gång bevisar för sig själv att den kan så mycket mer än vad hjärnan och vår latent inbyggda lathet försöker övertala dig till.
Bli din världsmästare!

Dela
Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar