Tillhör du skaran som gymmar fyra, fem, ibland sex, pass i veckan – eller den som tränar ofta?
Japp, du läste rätt. Provocerande…
Men lugn. Innan du tapetserar dina sociala plattformar med syrliga captions om huruvida den här dåren framhäver elitistisk träningshets och osunda värderingar råder jag dig att läsa vidare.
För hälsans skull.
Allt handlar nämligen om att bena ut begreppet ”träning”, en gång för alla!
Men du, vad är egentligen ”träning”?
Person A besöker gymmet 5-6 ggr/veckan men spenderar resten av tiden stillasittande på en kontorsstol (en stol hen gladeligen skulle rullat hela vägen hem till soffan om möjligheten fanns).
Person B har aldrig besökt ett gym men arbetar som cyklande brevbärare, rottweilertämjare och skyskrapsfönsterputsare. Person B gillar dessutom att promenera på fritiden, något som gjort att hen knappt minns hur man sitter.
Så, med den informationen på bordet – vem ”tränar” egentligen mest?
Du kanske fattar åt vilket håll vi är påväg?
Det råder inga tvivel om att de senaste årens träningstroll och trender påverkat hur många av oss resonerar kring fysisk aktivitet. Allt har växlats upp.
För några år sedan hyllades lågintensiva power walks till den grad att utövarna erbjöds high fives längst landets alla promenadstigar. Något som idag, efter HIIT-träningens storstilade entré, rasat i allmängiltig aktivitetsvaluta och enligt vissa endast kan jämföras med sömniga caffelatte-strosningar – snarare än ”riktiga träningsrutiner”.
Nu skall allt vara as-tungt, mega-snabbt och översatans jobbigt.
Annars räknas det inte. Eller?
Det må låta klyschigt, jag fattar det. Men ”träning” är alltså inte ett ensidigt mynt, det har supersnillena på WHO (världshälsoorganisationen) äntligen cementerat. Allt för att påvisa vikten och värdet av återkommande aktivitet – utanför träningsanläggningarnas väggar.
För att stärka tesen om att ”träning” inte behöver vara krångligt och tidskrävande lät superforskarna deras testgrupper öka dosen vardagsmotion, samtidigt som de mer traditionella träningsmetoder snällt fick kliva åt sidan.
Plötsligt var testkaninernas scheman fyllda med aktiviteter i hemmet, skolan, lekparken, på arbetsplatsen samt mellan vardagens olika knytpunkter.
Aktiviteterna varierade, men samtliga utgick från att skapa en hälsosam helhet innefattande såväl bra psykiskt mående som funktionell styrka och ökad konditionskapacitet. Alltså samma effekter som majoriteten tidigare tillskansats via träningsformerna de utfört innan den aktuella testperioden.
Studien visade att deltagarna som strävade efter en mer aktiv vardag lyckades öka kroppens lyckohormoner och stimulera musklerna på mer varierade sätt – samtidigt som de sparade tid (ex. genom att cykla fyra km istället för att spendera eftermiddagen i rusningskö).
Så, vad är innebär ett mer aktivt liv?
(…muttrar halva CrossFit-Sverige)
Låt din fysiska aktivitet förbli ett ospecificerat forum. Någonting som alltid finns runt dig och inte bara knyts till en specifik plats. Se dina promenader, bataljer med gräsklipparen, äventyr i lekparken och transportmässiga cykelturer för vad de egentligen är. Nämligen träning.
Bordlägg den personliga elitismen och strunta i att monarken du grävde fram i källarförrådet både är långsammare och rostigare än spinningsalens ultramoderna supercykel. För Monarkens gnisslande aktivitetsnivåer räknas ändå.
Sanningen är att träning, med förhållandevis enkla medel, kan bli en naturlig del av livet för de allra flesta. En tanke som skänker tröst till alla dem som ständigt tävlar mot klockan eller upptäcker att gymmets favoritmaskin plötsligt blivit upptagen, igen.
Så, möt dagen med vidgade vyer och klappa dig själv på axeln oavsett om du hunnit till gymmet eller inte.
Ta en promenad, leta fram dammsugaren eller lek med barnen – det är nämligen summan av de fysiska aktiviteterna som räknas, inte varje enskilt pass. Sådeså…